Solen hade precis gått upp på morgonen.
Man kände att det skulle bli en sån där vacker försommardag som man vill att det ska vara i maj.
Inte regn som idag och inte kallt. Utan en helt perfekt fin och solig dag.
Och en underbar start på dagen blev det.
06.49 den 30 maj för 16 år sedan kom du ut, en skrikande och arg liten kille.
Med ljusbrunt silkeslent hår och mörkblå ögon.
Och jag visste i samma sekund som jag såg dig att mitt liv, mitt hjärta, min själ skulle leva för dig.
För dig
Carl Felix Leonard
Varje dag så förgyller du din mammas liv (även om vi inte ses varje dag då du är hos din pappa.) Men pratar varje dag det gör vi. Ibland lite kort bara hur dagen varit, om träningar och ibland lite längre. Och japp det blir en del förmaningar nuförtiden. Att ha en 16-åring som ska ut i livet och prova sina vingar. Det är inte det lättaste för ett oroligt litet mammahjärta.
Som nu i helgen då du är med 5 st killkompisar i skärgården och har din första ”grabbhelg” med grillning, gitarrspel, fotboll och får ta eget ansvar. Inga vuxna i närheten. Ja då gäller det att ha is i magen och känna förtroende:) Och jag är faktiskt övertygad om att ni fixar det galant och kommer att ha växt en smula extra imorgon när du kommer hem.
Och då ska vi fira med presenter, tårta och din favoritmat.
Min älskade Felix tack för att du finns och för att just jag fick vara din mamma.
Kom ihåg att jag, alltid så länge jag kan, kommer att finnas för dig, vaka över dig, finnas vid din sida, kämpa och stötta dig.
Grattis min fina kille på födelsedagen.
Din mamma älskar dig mer än du förstår.
<3
Lämna ett svar