Har legat i världens jobbigaste förkylning som bara kom från ingenstans, utan förvarning liksom, hosta, snuva och tårar som runnit då nysningarna kliat i näsan konstant. Och så en sjukt jobbig hosta. Men idag såg jag ljuset i tunneln och orkade ut en sväng:) Nä fy vad man tappar stinget av en sån där förkylning och deppigt värre att inte orka något. Så därav en nödvändig paus. Men imorgon behöver jag vara pigg och alert för då blir det firande. En tjugoåring i huset ska firas! Fattar nada, vad hände? Har jag en sån stor dotter!? Mamman hänger inte med alls. Min lilla tjej. Bli liten igen så du behöver din lilla mami som du behövde förr;) hihi. Faktiskt en smula jobbigt för mammahjärtat när barnen växer och man inte behövs på samma sätt längre. Har ju två vuxna barn nu liksom. Ett nytt sätt att vara mamma på och nya ställningstaganden, man får liksom backa många gånger åsiktsmässigt och tona ner sig lite så man inte styr upp och tar beslut som man ofta gjort tidigare. Och hålla tillbaka när man ibland bara vill ge en massa goda råd eller ropa ”lyssna på mammaaaa nu, det är iiiingen bra idé att åka med alla kompisar till Alperna (sonen 17 har precis varit där) eller Kos i sommar (sonen har då fyllt 18) eller ”älsklingsgumman stanna hemma nu istället för att gå ut kl 22.30 på kvällen, det är ju mörkt ute och man vet inte vad det är för skummisar ute, du måste göra sällskap med någon eller ta taxi hem”… eller ”hörni i påsk ska vi åka till fjällen allihopa…och alla ska få påskägg” haha japp ni hör att jag skulle vilja backa bandet lite, tillbaka till när de var sisådär 10-12 år och man visste var man hade dem. Sina hjärtan som man älskar mest i världen.
Men det finns fördelar med allt och nu umgås vi på ett annat sätt.
Och mer på deras villkor.
Så mamman behöver bara vänja sig. Vid det.
🙂
Lämna ett svar