…det är kaffestunden på morgonen. Helst på balkongen i solen om man har tur. Och det hade jag imorse. Tur. För solen sken och kaffet smakade lite extra gott. Och så fick jag höra några fina ord i telefonen från min älskling. De där orden som får hjärtat att sjunga. De orden som han säger ofta. Ofta. Men som ändå varje gång är som den första…
”Jag älskar dig”
Och så satt jag där och tänkte på hur mycket jag har att vara tacksam över. Och tänkte på hur man ibland bara tar saker för givet. Och så tänkte jag att det är ju det man inte borde göra. Inte ta saker för givet. Och påminna sig om hur bra man har det. Och vara lycklig i det. Njuta av nuet och hålla fast vid sina drömmar. Så mycket det bara går. Och allt går väl om man bara har bestämt sig. Det vill jag tro på i alla fall.
Be happy. Remember you are loved. And dream BIG.
Och kanske det viktigaste av allt. Vara sann mot sig själv. För då tror jag lyckan bara kommer. Automatiskt. Som ett brev på posten. Även om det kan ta lite tid ibland.
Lämna ett svar