Precis som säkert de flesta andra av er så blev jag väldigt omskakad och berörd av det som hände i Stockholm fredags. Så fruktansvärt och meningslöst att det inte finns ord för det. Känns fortfarande overkligt att det hänt och mina tankar har hela helgen gått till de drabbade, svårt att sluta tänka och känna. Man är skakad, rädd, berörd och orolig. Sonen var fem minuter innan det ofattbara som hände, på väg mot Drottninggatan men åkte vidare till Hötorget för att fika med kompisar på Waynes. Det som hände där var att precis när de fått in fikat och satt sig på plats vid fönstret kom tungt beväpnade poliser in och ropade att de skulle springa in och sätta sig på golvet längst in. Där fick de sitta tre timmar innan de fick lov att gå ut och med direktiv att snabbt ta sig bort från city. De gick först till kompisens mammas jobb på Kungsholmen någon timme innan de sen kunde gå vidare mot Hornstull där de till sist kunde bli upphämtade. Det var jobbiga timmar både för sonen och oss innan han vid 20-tiden äntligen kom hem igen.
Det första jag ville göra i fredags, när jag hörde om attacken och fick svar på mitt sms jag skickade kl 15.11 till sonen för att höra om han fortfarande var kvar i skolan, var att åka och hämta honom och vännerna, men det var ju omöjligt pga avspärrningarna och att de ej fick gå ut från cafét. Jag och Fanny satt i soffan och följde nyheterna hela tiden och hade tät sms-kontakt med Felix. Så klart var detta en väldigt omskakande situation i sig för honom och hans kompisar att uppleva och vi är bara så oändligt tacksamma att de valde att åka till Hötorget istället för att gå upp på Drottninggatan som de tänkt först. Precis minutrarna innan det hände. Min bästa väninna var också inne i city vid denna tidpunkten, så även dotterns bästa vän, så innan vi fått klart för oss att alla var oskadda hann många jobbiga tankar uppstå.
Livet är skört och man vill bara skydda sina barn mot allt ont! Detta hemska sätter igång så mycket känslor hos oss alla och jag vill bara ta med de jag älskar och flytta långt bort ifrån all ondska, men vart finns den platsen egentligen? Nej det går ju inte att hitta en fullkomligt trygg plats på denna jord så vi måste ändå fortsätta tro på att det goda övervinner det onda. Även om det är svårt måste vi fortsätta leva som vanligt och inte låta terrorn förändra oss eller hur vi vill leva.
Var rädda om er därute. Berätta för dem du har nära att du älskar dem.
Idag. Varje dag.
<3
Lämna ett svar