…det är stort. Det kommer jag själv ihåg hur det var. Och det kändes som igår. Man kände sig som den vackraste på jorden. Och det var man ju. Det var vi alla som gjort sig så fina. Igår var det dotterns första bal. Niornas avgångsbal. Och oj så vacker hon var. Dottern. Den vackraste på jorden, min lilla tjej som nu helt plötsligt är stor. Inte kan jag förstå var tiden tagit vägen. Hon blir liksom äldre utan att jag hinner med. För det blir ju liksom inte jag, hihi. Inte visste jag för 16 år sedan när hon föddes, att tiden skulle rusa så. Men jag tar vara på tiden med henne. Varje sekund som jag får. Med min lilla, stora älskade tjej. Vad vacker du är. Du gör mig stolt. Och åh vad jag älskar dig.
.
Den första men också den sista balen tillsammans. Sen skiljs de åt och ska ut på nya äventyr var och en för sig. För sen börjar liksom det allvarliga. Gymnasiet. Men det är sen. Först är det sommar.
Lämna ett svar